Blogginlägg E

De sociala medierna blir fler och fler, bloggar, mikrobloggar som exempelvis Facebook och Twitter, Youtubekanaler och så vidare. I takt med att antalet sociala medier växer, ökar även intresset av användandet av dem. “Every generation creates its own journalism”. De sociala medierna är nog journalistiken av vår generation. De unga i dagens samhälle har tagit till sig de nya sociala medierna och de är vana användare. Det är mer ovanligt att inte delta än att göra det. Samhället speglar tydligt den utvecklingen kring de sociala medierna. Men det är inte bara unga som använder sig av sociala medier utan även inom journalistiken och politiken. Ett bra exempel på det är hur Barack Obama utnyttjade de nya medierna i sin valkampanj. Jag tror att orsaken till att de sociala medierna har fått så stor genomslagskraft är för att vi vill kunna hitta information enkelt och det ska gå snabbt. Men vi vill också tycka och tänka. Vi vill dela med oss av våra åsikter men även kunna delta i diskussioner.

De gamla traditionella medierna pratar om tidningsdöden och att det bara går sämre för dem. Men medierna behöver ta sig till de nya sociala medierna och utveckla sina produkter. De behöver följa trender för att behålla gamla läsare men även för att värva nya. Efter att web 2.0 introducerades har människor ett större behov av att känna delaktighet och uttrycka sina åsikter. Om medierna inte förstår detta riskerar de att tappa läsare och därav minska omsättningen. Medierna behöver fortsätta granska och informera men samtidigt släppa in medborgarna och låta dem ha sina åsikter och uppmana dem till att uttrycka sig.

Under 2007 sa Tidningsutgivarnas nyblivna vd Anna Serner följande i en intervju med Internetworld:
”Vem är intresserad av vad folk tycker? Folk som tycker till har för mycket tid över. Jag vet att många med mig är extremt trötta på läsarkommentarerna. Det är ett exempel på när folk gör livet lätt för sig bara för att möjligheterna finns. Men egentligen skadar man varumärket”

Samma år skrev Åke Stolt, Sydsvenskan-krönikör och pristagare av Stora journalistpriset, detta i sin krönika:
“Blogg är, om ni ännu inte lyckats lista ut det, en slags sopstation på internet där kända och okända skrapar ihop resterna av ett liv och lägger ut till allmänt beskådande. Att journalister bloggar förstår jag minst av allt eftersom, det är min åsikt, att det som är så intressant att det förtjänar publicering bör stå i tidningen, sladdret av mera privat karaktär bör förbli just det.”

Detta under ett 2007 då bloggandet expanderade, fler människor än någonsin började ta till sig bloggandet. Samtidigt som delaktigheten på internet överhuvudtaget började öka. Både Anna Serner och Åke stolt visar tydligt på att man inte har förstått vikten av de sociala medierna samt hur viktigt det är att läsare, ”vanliga människor”, har möjlighet att uttrycka sina åsikter.
Martin Jönsson, redaktionschef på SvD och bloggare i samma befattning, sammanfattar tidningarna kris i ett blogginlägg: "Om jag ska komprimera krisens orsaker till en enda faktor, som präglat hela decenniet, är det denna: oviljan och oförmågan att lyssna på och interagera med sin publik."

Och nog verkar det som om många medier inte har förstått hur viktigt det är att förstå publiken och ändra sig för att ge dem vad de vill ha. De verkar heller inte ha förstått deras egna möjligheter med de sociala medierna. Hur mycket medierna kan uttrycka sina egna ståndpunkter och åsikter och samtidigt vara objektiva är en balansgång. Eftersom vi förväntar oss att de inte ska ta parti för någon eller något. Vi förväntar oss på att de ger oss nyheter där vi inte behöver granska om det är sant eller en PR-kupp. I The Elements of journalism beskrivs 10 punkter som ligger till grund för att journalistiken ska kunna uppfylla sitt syfte. Man ska på grund av dessa punkter inte glömma bort att: “The primary purpose of journalism is to provide citizens with the information they need to be free and self-governing”.

Självklart kan journalister och andra verksamma uttrycka sig i bloggar och liknande men det ska tydligt framkomma om det är den enskilde individens åsikt eller om personen bloggar i egenskap av yrkesverksam. Every journalist – from the newsroom to the boardroom – must have a personal sense of ethics and responsibility – a moral compass”. Genom bloggar kan även journalister och andra yrkesverksamma lägga fram intressant tankar kring nyheter och liknande som de annars inte kunnat göra.

Om medierna i framtiden kommer bli propagandakanaler står vi inför ett stort problem. Om vi inte ska kunna få objektiv information från dem, vart ska vi då vända oss? Vem granskar det som bli sagt offentligt om medierna inte gör det? Vem ska vi tro på om vi hamnar i ett samhälle där medierna tar parti istället för att vara neutrala. Dock så verkar inte detta vara något problem i Sverige då många inom journalistyrket är stolta över det de arbetar med. Samtidigt som det finns en rad regler som de förhåller sig till i utövandet av arbetet. Jag har svårt att tro att utökandet av sociala medier och att användningen av dem bland privatpersoner skulle bidra till att ”gammelmedierna” blir propagandakanaler.